Natten hade varit lång och hård för de tappra själar som körde tåg, ledde trafik och informerade både i spärr och biljetthallar. Flera växelfel, strömlöst på Söderströmsbron och förbiglidningar hade det blivit. Den mest omtalade av de sistnämnda var tåget som gick i nödis i Gullmarsplan och därmed gled hela vägen till Söderströmsbron -det stod redan tåg inne i Gamla stan vilket blev beordrat att åka omedelbart i form av att TLC skrek’ KÖR!KÖR! KÖÖÖÖÖR!!!’. Kollisionen hade varit nära och många förare tvivlade på om det egentligen var en särskilt bra idé att bedriva trafik utomhus i detta läge. I vart fall på en större skala. Snöbromsen fick under natten och denna dag användas grundligt mellan stationerna för att tågen skulle kunna stanna; det var även trevagnståg istället för de ordinarie tvåvagnsåken som brukar cruisa runt banan på söndagarna -skälet sades vara att öka chansen att stanna på stationerna. Snöblåsare, snöslungor, plogfordon, skottare, arbetslok och trafikbefäl slet häcken av sig under natten för att försöka göra spåren farbara. Trots åtgärderna och flera dagskottarteams suveräna insats blev det dessvärre kaos under dagen för nästan samtliga trafikslag. SL med flera fortsätter att uppmana folk att stanna hemma och med facit i hand är det lätt att förstå varför. SMHI:s Klass 2-varning slog in ordentligt.
Tur 26 konstaterade runt femtiden att sträckan Hammarbyhöjden-Kärrtorp var strömfattig och stod bara ett par minuter senare still; tåget drog inte på grund av att linjespänning saknades. Föraren ombads byta körände för att se om det gick att köra tillbaka tåget, eventuellt för att ‘ta sats’ så att det kunde orka framåt senare. Men det var inte långt tåget kom och efter diverse försök, planer på enkelspår, etc. träffades valet att ställa in trafiken mellan Gullmarsplan-Skarpnäck och istället låta ersättningsbussar köra på sträckan. Dessa beställdes snabbt, men kom sent och därför fick förarna hänvisa till ordinarie bussar i området. Eftersom det inte var det minsta lugnt på radion och stopp samt fel uppstod överallt kom en del information lätt bort sig, exempelvis den om vilka stopp det var som hade fått ersättningsbussar eller ej och att tågen på gröna linjen inte stannade i Gamla stan söderut på grund av dålig matning. (Strömmen var usel där och tågen skuttade fram i häftiga hack som om det vore flygkrasch på gång. Under natten hade flera tåg fått köras tillbaka till T-Centralen så att man kunde ‘ta sats’ och komma förbi bron.) TLC koncentrerade sig på att försöka hålla igång trafiken så gott det gick.
Ett av morgonens problem var givetvis den fortfarande avstängda bryggan i Gullmarsplan där stoppbocken har flyttats en bra bit av trasan i fredags och urspårningen i Vällingbydepån. Dessa två saker gjorde att tåg fick vändas på andra ställen än vanligt och att tågen från Vällingby enbart kunde åka in/ut ur depån via Råcksta. Upp till Råcksta är det en rejäl backe och i den var det flera nyutryckta tåg som tack vare den låga farten och snön började glida baklänges. Samma sak var det med backen upp från depån i Högdalen -en förare på väg mot trafikspåret fick röd signal framför sig innan växlarna och var tvungen att bromsa framför denna… varpå tåget började åka baklänges tillbaka nedför backen. Växelfelen gjorde att hemgångarna kom in sent och när det i Högdalsdepån var tänkt att två tåg skulle åka ut var både ett snöröjningsfordon i farten och ett annat tåg på väg in. Föraren på det senare frågade om spår, fick det, började köra in och fick problem med att lägga om växeln framför sig. Inga nya fräscha tåg kunde åka ut, inga gamla sunkiga nedspydda tåg kunde åka in. I Vällingbydepån fick tur 51 problem med linjespänningen och kom ingen vart. Efter cirka tio minuter-en kvart blev föraren riktigt arg på tåget och det tycktes hjälpa då silverfisken plötsligt behagade flytta på sig.
Ute på banan var det vinterkalabalik. På sina håll var spåren så igensnöade att det hade blivit helt isolerat och svårt för tågen att överhuvudtaget få någon kontakt med strömskenan. Dessutom drabbades flera turer av vagnfel, varav ett betydande inträffade vid Stora mossen. Tåget blev stående på linjen och hur mycket det än slets, byttes körände, tricksades och lirkades från förares och befäls sida ville det sig inte. Till slut fick man göra sträckan spänningslös, jorda densamma och sedan utrymma tåget. När utrymningen var klar och strömmen åter hade lagts i stod trasan fortfarande kvar. Det enda sättet att bedriva trafik på förbi den var att köra enkelspår samt motspår. Tågen från stan vände i Kristineberg och gick på motspår till Odenplan (växeln i Krillan är som vi alla vet helt igensnöad), där de fick släppa av sina trafikanter, vända på bryggan för att hamna på söderspår igen, åka upp, släppa in trafikanterna igen och köra vidare. Södergående tåg vände även de i Kristineberg och åkte sedan tillbaka, oftast mot Hässelby strand. Montören kom inom kort till trasan och påbörjade arbetet med att försöka flytta den.
När montören till sist hade satt tåget i rullning visade det sig bli en äventyrsfylld färd mot Alvik. Plötsligt hojtade han panikslaget att det inte fanns några bromsar; det gick inte att få stopp på tåget. TLC gav ett lugnande besked om att det för närvarande inte stod något tåg i Alvik, trasan kunde lugnt glida nedför backen och stanna där den stannade för att sedan köras undan. Under tiden ropade en tur att det inte var det minsta roligt att hennes tåg gled förbi varenda station längsmed Farstagrenen så att det fick backas och en annan tur ropade från Hötorget att hans tågs bromsar inte ville ta alls; på eget bevåg hade han spärrat både första och andra dörrparet för att kunna släppa av trafikanterna. TLC såg problemen, gav order om utrymning samt transport till bryggorna i Hötorget respektive Odenplan. När så tur 5 fick ett vagnfel på T-Centralen söderut blev det totalstopp under ett flertal minuter, under vilka trafiken bakom stannades och radiobilen ryckte ut. TLC planerade snabbt ihop en motspårskörning, ty eventuellt skulle det kanske gå att köra undan femman från den andra köränden. Sagt och gjort -föraren på tåget vid Hötorget fick först byta körände och gå norrut genom växeln, efter kom femman som hade fått klarsignal i V1. I samma veva kördes sedan trasan i Alvik undan och trafiken rullade så smått igång igen. Med ödesdigra förseningar.
Både under natten och morgonen satt förarna mellan fem till sju timmar utan rast på sina tåg då det var svårt att ordna avlösningar. Trafiken var helt enkelt alldeles för oregelbunden och få var på rätt plats vid rätt tillfälle. Ofta gapade avlösningsplatserna tomma och då var det bara att köra vidare. Tröttheten i arbetskåren märktes av när många matt frågade om de kunde få avlösning för att äta eller för att gå hem eftersom de haft slut för dagen länge. Tur 37 höll nästan på att missa sin avlösning när strömförsörjningen i backen mellan Kristineberg och Alvik var skral. Liknande var det säkerligen på både röda och blå linjen, där störningar förekom. Blå linjen ersattes med bussar mellan Hallonbergen och Akalla, röda linjen ersattes med buss mellan Norsborg och Alby. Med så många sträckors trafikavsaknad/oregelbundenheter ska våra busskollegor ha en eloge för det arbete de fick utföra. Alla våra kollegor som informerade vid bussar och i biljetthallarna får inte glömmas bort de heller.
Informationen från taket på plattformarna tycktes dock ha glömts bort alldeles under långa perioder och trötta förare fick veta exakt vad resenärerna tyckte om SL, SJ, fan och hans moster. En del skrek tillmälen, hytte med nävar, pekade menande på sina klockor och hotade ibland förarna med stryk. Flera kollegor menade oroligt att smockan tidvis hängde i luften och att de inte kände sig trygga. Det är förståeligt att man är jävligt arg över att tågen aldrig kommer, men den ilskan kan man ge utlopp för någon annanstans. Eller kanske snarare på ett annat sätt istället. Alla förare, spärrexpeditörer, med flera är också vi trafikanter. Vi förstår därför så väl den frustration som infinner sig när trafiken inte fungerar eftersom vi själva också känner den. Det är inte kul att komma en halvtimme-timme sent till stationerna eller att inte ha koll på vad det är som händer för informationens skull. Det är inte kul att bromsa bara för att glida förbi stationer som man försöker stanna vid. Det är inte heller kul att fastna ute på linjen strömlös och pulsa fram och tillbaka i halvmeterssnö mellan hytterna i lönlösa försök att flytta ett stillastående tåg. Känslan av maktlöshet som infinner sig är välbekant. Vi gör alla vårt bästa och tack alla ni resenärer som förstår det och tog er tid att ge en välbehövlig kamratlig klapp på axeln eller ett vänligt ord. Det är för er vi plikttroget pulsar i den där snön, smygstannar/snöbromsstannar tågen och informerar så gott vi kan.
Nu går MH till sin läsfåtölj, sveper in sig i morgonrocken trots att klockan bara är 18 och pimplar té. Det är dags att återfå sin normala kroppstemperatur. Imorgon prövas trafiken i rusningarna ordentligt. Var beredda på mer kollektivtrafikstrul.
Dagens citat:
#1: ”Det här är tamigfan det värsta jag har varit med om!” -ung förare
#2: ”Nej, nej, nej. Du skulle varit med på sjuttiotalet!” -äldre förare
#3: ”Jag är i backen mot X och har röd signal! Jag måste få grönt! Annars fastnar jag här!” -förare med god bankännedom
#4: ”Det går inte att köra här, vi kommer inte vidare.” -Snöblåsen
EMTEÄRRHORA 
Intressanta tekniska felaktigheter i DN:s artikel…
Varför händer sådant här aldrig mig? Jag får aldrig utrymma tåg… 😦
Jag vill bara säga det att jag är grymt imponerad av era insatser under vintrarna jag åkt tuben (denna vinter i synnerhet). Ett STORT tack till er alla som trotsat väder och vind för att köra oss (som ni måste uppleva otacksamma) stockholmare, tyvärr har jag ont om tid vid de stationer jag går av, då kan jag tyvärr inte framföra mina tack direkt till föraren. Men jag vill att ni ska veta att en 21 årig student vid Islandstorget tycker ni skött er fantastiskt bra.
Hoppas denna kommentar uppmuntrar er då ni råkar ut för jobbiga trafikanter.
Hoppas det blir bättre väder snart.
All trafik fr o m nu är inställd på yttersträckor!!!
Läs mer på http://klubb119.wordpress.com/2010/02/21/ingen-trafik-med-tunnelbana-pa-ytterstrackor/
Kanske man skulle ta SL på orden och stanna hemma i morgon 🙂
Glad att jag har gångavstånd till kontoret. Jätteglad!
Sjukt bra jobbat samtliga inom SL som hinner med att läsa detta! Blir en spännande morgondag.
Kämpa på och ta ingen skit! Vi är många som vet att ni gör ert bästa!
Och alla j*vlar som klagar på att tuben inte går som den ska kan ju själva ställa sig och skotta spåren..
*klappar fint*
Tack så mycket för alla vänliga och uppmuntrande ord, det är sådana ord som värmer i hela kroppen och gör att man tar de där nya tagen som behövs! 😀
Jättebra artikel (som vanligt!) av dig MTRH. Jag har på Facebook uppmanat dem som är i Stockholm och åker kollektivt att läsa detta och även en kort artikel på bloggen ”är du på väg hem, eller?” som mer direkt berör de utskällningar som personalen i trafiken utsätts för.
Jag hade också en fråga. I den artikel jag läste i DN så stod det att tåget igår (lördag) kväll gled förbi Medis och Slussen, medan här i ditt inlägg står det att tåget gick i nödis redan vid Guppet och gled hela vägen till Söderströmsbron vilket torde innebära att det även gled förbi Skanstull. Vilket är rätt? Jag blev bara lite nyfiken.
Och som andra har sagt — ni som kämpar på i trafiken ska ha många stora tack och många stora famnar rosor.
Mvh Tim
Det finns två historier som cirkulerar kring tåget som gled förbi halva innerstan: den ena är att tåget gick i nödis redan vid Guppet (vilket även återkommer i diverse kommentarer på DN:s artikel) och den andra är att tåget gick i nödis infart Skanstull och gled förbi.
Inom arbetskåren talas det om att tåget med säkerhet inte stannade i Skanstull, iallafall.
Jag vet inte om det klarade upp någonting alls, men det är den information som har återberättats för mig och andra kollegor.
Ja, det blir alltså till att konstatera att den bild som gavs i DN-artikeln inte var fullständig i varje fall.
Jag tackar och bockar för den snälla redigeringen! 🙂 Jag önskar dig och dina kolleger i trafiken en bättre vecka nu.
Lösning: TUNNELBANEtåg skall köras i TUNNEL. Öppna sträckor skall trafikeras av andra tåg mer lämpade för uppgiften. Se t.ex. i köpenhamn med S-tågen. Jag skickar en ockerfaktura för de konsultsekunder jag lagt ned.
Jag har hört någonting om att ett stort antal utomhusstationer på gröna linjen en gång i tiden var spårvagnsstationer som sedan ersattes med tunnelbanestationer när tunnelbanan byggdes. Dessa var ovan jord och då blev tubstationerna det också.
Det finns säkert förare som vet mer än jag om detta.
Det stämmer alldeles utmärkt.
Följande sträckor känner jag till som var spårväg och blev tunnelbana:
Slussen-Hökarängen. Detta var den första bit riktig tunnelbana som Stockholm fick, den 1 oktober 1950. Delen Slussen-Skanstull hade gått i tunnel under Södermalm sedan 1933 (och kallades då också ”tunnelbana”, men det var ändå spårväg i tunnel). Linjen till Hökarängen var linje 8, varför linjen till Farsta strand numera är linje 18.
Gullmarsplan-Stureby. Ursprungligen var detta en del av spårvägen till Örby. Öppnades som en del av tunnelbanan 1951. Örbylinjen var linje 19.
(Jag tror att hela tuben Skärmarbrink-Bagarmossen [första stationen där] byggdes som tunnelbana, men jag kan ha fel.)
Thorildsplan-Islandstorget. Öppnades som en del av tunnelbanan till Vällingby 1952.
Liljeholmen-Fruängen. Öppnades som tunnelbana 1964.
Liljeholmen-Örnsberg?. Öppnades som tunnelbana 1964.
Dessa sträckor har i stort fungerat väldigt väl som tunnelbanor år ut och år in, och kunde byggas till en relativt låg kostnad för att betjäna befintliga bostadsområden (och i vissa fall kontorsområden också, som t.ex. Telefonplan). Att döma ut dem därför att de inte klarar extrema väderförhållanden så bra är lite att kasta ut barnet med badvattnet, tycker jag.
Samtidigt får jag erkänna att jag trivdes bäst med att jobba på bana 3 delvis just eftersom den inte stördes alls lika mycket av vädret. 🙂
Jag får nog ta tillbaka påståendet om linjen mellan LIH och Örnsberg. Med tanke på tunnelsträckan över Aspuddens station så var den nog inte spårväg. Men jag har för mig att någon del av sträckan mot Norsborg var spårväg tidigare.
”Dessa sträckor har i stort fungerat väldigt väl som tunnelbanor år ut och år in, och kunde byggas till en relativt låg kostnad för att betjäna befintliga bostadsområden (och i vissa fall kontorsområden också, som t.ex. Telefonplan). Att döma ut dem därför att de inte klarar extrema väderförhållanden så bra är lite att kasta ut barnet med badvattnet, tycker jag.”
Var det när de har trafikerats med den nya tågen eller är det främst med de gamla tågen som de har fungerat felfritt.
Jag tror bestämt att alla problem med snön härstammar från en grupp dumsnåla ekonomer som har upphandlat dålig utrustning.
När Roslagsbanan köpte tåg på 30-talet specificerade de att de ville ha motorvagnar som skulle kunna ta sig fram i upp til en meter djup snö, varför det nu är en motorvagn från 1936 som sköter snöröjingen.
Junior: Observera att ”väldigt väl”, vilket jag skrev, inte är lika med ”felfritt”. Tunnelbanan har alltid i viss mån haft problem med svåra vinterförhållanden och det är inte alls säkert att det var bättre förr.
Vilken dålig utrustning är det som ekonomerna på SL skulle ha handlat upp? Jag antar att du syftar på C20-vagnarna, eftersom det mesta annat i tunnelbanan är gammalt med undantag av Siemens-signalsystemet på bana 1, som för en gångs skull inte har varit boven i det pågående dramat.
Jag tror snarare på att man har skurit ned så mycket på personal att man har svårt att möta extrema förhållanden av alla de slag. Detta har man också gjort i en sällsynt besparingsiver, framför allt för att man haft som målsättning att minska landstingets (läs: det allmännas) andel av SL:s budget till ungefär 50%. Kvaliteten blir därefter.
Jag förstår inte problemet.
Vi bor i Sverige, ett vinterland.
Det kommer komma snö, det kommer bli minusgrader. (i år igen, NO SHIT!)
Bygg in växlarna med väggar och tak, om dom nu fryser så lätt.
Se till att köpa in tåg som har bromsar som fungerar i minusgrader… hur jävla svårt ska det vara?
”stort tack till alla som gör sitt jobb”, jaha? Dom gör ju just det, sitt jobb, som dom får betalt för. Det jag betalar för, för att kunna åka till jobbet.
Jag tycker inte att det är konstigt att man blir irriterad. Jag betalar för en tjänst (lokatrafik) och förväntar mig sedan att den ska fungera.
Hur dom sen gör, skiter jag fullständigt i….
Henke: varför ska jag skotta spåren? Då kan ju du komma och göra det jobb som jag får betalt för?
Jag betalar månadskortet, i FÖRVÄG, och nu sitter jag här, pengar fattigare och tågen fungerar inte… Verkar det som en rättvis uppgörelse?
Sen, ”stanna hemma”, jo tjena, bra plan där, då kanske SL´s ansvariga kan ta och ringa min chef och förklara att jag inte kommer till jobbet idag för att tunnebanan inte fungerar… Idioter alltså…
Blir så jävla trött på det här nya samhället..
Alla bara skyller ifrn sig, ”inte mitt fel” ”inte mitt ansvar”… nähä, om saker och ting hade fungerat, så hade ju rätt teknik varit på plats -> växlar och skit hade inte frusit -> tågen hade fungerat.
Detta förväntar man ju sig som betalande kund.. Men icke, inkompetensen lyser skinande!
Var det här inlägget ett skämt?
”Bygg in växlar med väggar och tak”?!?!? Jaha, och hur, precis hur, ska tåget komma igenom väggarna när de ska passera växlarna?
Jag blir också så jävla trött på det här nya samhället, där folk förväntar sig att de kan betala en summa pengar och sedan bara luta sig tillbaka och bli betjänade. Förr i tiden hände det också att tunnelbanan inte fungerade p.g.a. extrem kyla och mycket snö, och folk klarade faktiskt av att ha lite förståelse för detta. Din inställning är väldigt skrämmande. Men tyvärr alltför vanlig.
mhm kanske vill ha små växellådor till alla växlar! Brum brum!
Ha ha ha… nej jag erkänner, den var dålig. 😀
Problemet är att vi har bantat ned Sverige till ekonomisk Annorexia. Vi har klarat sammhällsfunktionerna i strängare vintrar än såhär. Men då hade man mer personal och bättre anpassad utrustning. Exempelvis har växlar inte alltid varit automatiska. Från början stod en gubbe vid varje växel loch lade om den förhand. Om det då föll snö 1904 så skottade den gubben bort snön.
Samma sak med lövhalkan. Innan man uppfann hormosly så hade man folk som sågade ned all sly som växte på eller nära banvallen. Nu har man förbjudit besprutningen med hormosly, men man återupptog aldrig slyröjningen för det kostar pengar.
Det finns inga bra ursäkter som de ansvariga kan komma med. Problemet är att vi resenärer aldig kommer åt att konfrontera dem.
Problemet blir då att det är ni stackars underbemanade förare som får skiten…
Ni som kör och finns som fotfolk jobbar grymt bra! Klart problem uppstår. MEN FAN SL INFORMATION… man läser bara gammalt på hemsidan, den borde väl lätt kunna uppdateras så vet man hur man ska försöka bete sig istället för alla förare och vakter och annat bra folk får skit för folk blir frustrerade.
Enligt MTR:s intranät kommer störningsinformationen att övertas från SL i vår. Kanske blir det mer direkt information på nätet då?
Jag stod och väntade i 25 minuter på ersättningsbuss för hagsätralinjen.
Runt mig står massor med folk. Utan vantar, utan mössor, i tunna skor.
Det var ju inte så att man inte visste att det skulle bli strul, och att det var stor risk för fryspåperrong/busshållplats.
Man KAN klä sig lite extra.
Eller välja att låta bli.
Och ja, jag var på jobbet, men bara en kvart sen, och det är helt ok en dag som denna.
På 80-talet skickades det ut en folder till alla svenska hushåll typ ”Sverige skall icke kapitulera”, med goda råd om hur man klarar allt från strömavbrott till atomkrig. Sista spiken i kistan där det förberedda sverige ligger slogs nog i när värnplikten lades i träda.
Själv klafsar jag runt i grova kängor då jag anser att man klä sig även för denna väderlek, (som jag inte finner speciellt extrem)
Jag är lite nyfiken. Har det alltid varit så här? Tunnelbanan har funnits i 60 år och jag har hört rykten om att dagens tåg inte är anpassade för väderleken. Ligger det något i det påståendet? Vore intressant att veta om SL köpt in tåg som inte klarar svensk vinter, eller om det bara är ren otur.
”Egentligen började det så smått under juldagarna, då det först kom snö och sedan en hel annandag med regn följd av några dagar med grå och snål kyla. Men den verkliga prövningen kom inte förrän söndag 2 januari — en mellandag trafikfolket inte glömmer i första taget. För tunnelbanan blev det en av de värsta dagarna hittills med i det närmaste totalt stopp på bana 1. Mitt i allt bekymmer fanns dock ett glädjeämne. Bana 2 gick hela tiden så perfekt att man nära nog kunder ställa klockan efter tågtiderna.”
Inledningen till en artikel i SL:s gamla personaltidning, Spårväg och Buss. Årgång 26, nr 1, januari 1966.
Jag vill också tacka alla er SL-anställda som gjort ett sådant fantastiskt jobb trots de galna omständigheterna. Hade jag haft möjlighet att ta mig in till stan från Mälaröarna i natt hade jag banne mig packat väskan full av sopptermosar och smörgåsar åt alla er kämpar.
Och de som tar ut sin frustration på SL-personal är ju sådana där hopplösa idioter som aldrig någonsin behövt tänka längre än näsan räcker. Har man ens ett halvt gram empati inom sig fattar man att det inte är för att jävlas som bussar och tåg är försenade.
Jag tror att alla kollegor blir väldigt glada inombords när de läser många av kommentarerna här. Återigen; tack. 🙂
Det är ju inte erat fel att trafiken inte fungerar. Ni får ju t all skit som igentligen hör hemma hos era högre chefer och diverse lanstingsråd.
Efter omständigheterna är det imponerande att det går så bra som det går. Vill bara kort och gott tacka er alla hos SL som gör ett så bra jobb!
Åh vilken bra information! Tänk om informationen på perrongen i söndags hade varit ens en tiondel så upplysande.
Det är inte underligt att folk blir förbannade – även om man förstås inte ska vara otrevlig mot förarna m.fl. – för man fick inte veta någonting. På de 30 minuter jag stod på Odenplan kom ett skrälligt meddelande om att ”tåg mot city” befann sig vid Sandsborg. Två tåg kom söderut på fel spår, och det enda som ropades var ”Mot Högdalen” och ”Mot Hagsätra”, respektive. När mitt tåg norrut kom, sade föraren ingenting, och när jag klev av i Kristineberg hade han fortfarande inte sagt flasklock.
På hemsidan visades exakt samma meddelande, uppdaterat 8.20 någonting, från det att jag satte på datorn 11.10 och stängde av den kl. 16. Man hade ju ingen aning om det där fortfarande gällde.
Det är ju under all kritik! Att det strular med tekniken är en sak, men då måste det ju informeras.
Du skriver så för jävla jobbigt. Man måste verkligen koncentrera sig för att läsa inläggen och sätta dit egna kommateringar och punkteringar(!) på läsande fot. Otroligt irriterande. Jag gillar dessutom inte att du skriver med en uppenbar Lokförar-jargong som är svår att förstå, vilket leder till att man måste gissa vad slangorden betyder.
I alla fall. Ni gör ni att bra jobb som kämpar på där ute i snön för att få igång tuben igen!
F’låt, är van vid långa stycken och meningar sedan universitetstiden. Och förarjargongen bara kommer eftersom det inte brukar vara så många som läser bloggen, annat än kollegor. Vanligtvis brukar bloggen ha runt 150-200 läsare per dag, jämfört med de 15.000 den har haft idag…
En ordlista är på gång, eftersom flera har mailat, eller kommenterat, för att fråga vad en del ord och uttryck betyder.
Jag håller med om att en ordlista är en mycket bra idé, men inte fan ska du behöva be om ursäkt MH för att du skriver på ett intelligent sätt. De som inte tycker de orkar läsa kan antingen se dina blogginlägg som lästräning eller sluta läsa. Svårare än så är det inte.
Tack, TimK. Var litet groggy runt fyrasnåret och tog vid mig, nu när man är mer vaken ser jag snarare humor i kommentaren.
Hur kan man vara sur på föraren? Jag förstår inte…?
Däremot bör SL’s biljettkontrollanter utsättas för nån slags medeltida tortyr! Ha mage att bötfälla resenärer för ”ogiltiga biljetter” när man suttit i försenade tåg/stått på perronger i TRE timmar..!
-”Det spelar ingen roll vad du säger, man skall ha en giltig biljett när man åker……”
Pingback: Top Posts — WordPress.com
Vad jobbigt med dessa förseningar. Själv är jag förskonad!